SINTEF Fiskeri og havbruk, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU) och Institutet för Livsmedel och Bioteknik (SIK) analyserade 2009 koldioxidavtrycket för 22 norska sjömatprodukter som följdes hela vägen fram till grossisten. Koldioxidavtrycket omfattade både direkta och indirekta utsläpp av klimatgaser i samband med produktionen.
Enligt analysen ger ett kilo odlad laxfilé som äts i Paris ett utsläpp på 2,5 CO2-ekvivalenter, d.v.s. den enhet som används vid klimatberäkningar för att jämföra utsläpp. Koldioxidavtrycket för laxodling är därmed betydligt lägre än för nötköttsproduktion, som släpper ut 30 CO2-ekvivalenter per kilo, eller fläskkött med ca 5,9 CO2-ekvivalenter per kilo. Den största delen av laxodlingens klimatgasutsläpp kommer från foderproduktionen.
På uppdrag av norska myndigheter har SINTEF tidigare genomfört livscykelanalyser av en mängd olika norska sjömatsprodukter. Resultaten visar att sjömat från norskt havsbruk når betydligt lägre nivåer av koldioxidutsläpp än annan köttproduktion (som kyckling, fläsk och nötkreatur). Norskt fiske och havsbruk, inklusive bränsleanvändningen, foderresurserna till havsbruksnäringen, processeringen och transporterna till affärer, beräknas motsvara utsläpp av 9,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta är en hög siffra, men den innefattar produktionen av 3,1 miljoner ton sjömat. Om man skulle producera motsvarande mängd rött kött skulle utsläppen enligt SINTEF vara fem gånger större, med hela 47 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Bra länkar