De norska odlingarnas förhållande till miljön regleras främst av akvakulturlagen. Enligt lagen ska havsbruk anläggas, drivas och avvecklas på ett miljömässigt försvarbart sätt. Lagen ställer bland annat krav på miljöövervakning, avlägsnande av förrymda organismer och skydd av bestämda områden. Det finns dessutom en rad föreskrifter som bygger på akvakulturlagen, livsmedelslagen och lagen om föroreningar som direkt och indirekt berör och reglerar miljöpåverkan och drift av en odlingsanläggning.
En odlingsanläggning kan inte tas i drift innan den genomgått en omfattande godkänningsprocess. En ansökan om godkännande av en anläggning skickas till länet som ansvarar för att kommunen där anläggningen ska ligga tar ställning till arealplaner m.m. Fiskedirektoratet kommenterar sedan traditionella och eventuellt samiska fiskeintressen som finns i området.
Den norska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Mattilsynet, får besluta om ansökningar med hänvisning till livsmedelslagen och djurskyddslagen. Kystverket avgör i enlighet med hamn- och vattenlagen, medan Fylkesmannens (länets) miljöavdelning avgör ansökningar med hänvisning till föroreningslagen, naturmångfaldslagen, naturskyddslagen och frilufts-, fiske-, och viltintressen.
Odlingsnäringen ska också bygga på försiktighetsprincipen. Det betyder att om det finns risk för allvarlig skada på den biologiska mångfalden ska åtgärder vidtas även om det råder bristande kunskap på området. En bedömning ska också göras av odlingens samlade miljöbelastning på ekosystemet. Odlingsverksamhet styrs dessutom av djurskyddslagen och en rad olika föreskrifter.
Anläggnings-MTB
I samband med godkännandet av en anläggning sätts en gräns för hur mycket fisk som får finnas i den aktuella anläggningen, med hänsyn till läget och dess miljöförhållanden. Detta kallas maximalt tillåten biomassa (MTB) för anläggningen, eller anläggnings-MTB.
Det finns också en maxgräns för hur många fiskar som får finnas i en bur. Detta görs för att begränsa eventuella rymningar om en bur på något sätt skulle skadas.
Havsbruksnäringen övervakas av flera myndigheter
Norska myndigheter som Fiskedirektoratet, Mattilsynet, Kystverket, Fylkesmannen och NVE har tillsynsansvar när det gäller miljö och miljöpåverkan från en odlingsanläggning. Förutom detta har havsbruksnäringen, genom internkontrollsföreskriften, ålagts att genomföra en egen riskbedömning i förhållande till bland annat miljöpåverkan. Den har även en egen övervakning av olika miljöförhållanden som beskrivs närmare i de olika föreskrifter och regler som gäller för driften av en anläggning.
Bra länkar