Den norska odlingsnäringen använder inte fiskmjöl eller fiskolja från fisk som finns med på Internationella Naturvårdsunionens (IUCN) lista över hotade arter. Fodertillverkarna kontrollerar sina leverantörer genom olika spårningsdokument och revisioner för att kunna garantera att den vildfångade fisk som används kommer från reglerat fiske. Storleken på de vilda fiskbestånden varierar från år till år. För att bestånden inte ska överfiskas styr ett förvaltningssystem hur vildfångad fisk får användas i foder. Runt 90 procent av den vildfångade fisk som används i fiskmjöl och fiskolja i Norge kommer från reglerat fiske. De vanligaste arterna är sill, kolmule, lodda, skarpsill och anchoveta. Sill används bara när fångsten är större än efterfrågan från marknaden.
Mer vegetabiliskt innehåll
Trots den norska fiskodlingens kraftiga tillväxt under de senaste 30 åren används inte mer vildfångad fisk än tidigare. Det beror på att man bytt ut delar av de marina råvarorna mot vegetabiliska ingredienser. Tack vare forskningen har producenterna kunnat minska användningen av fiskmjöl och fiskolja utan att behöva kompromissa med djurskyddet och laxens kvalitet.
På 1990-talet bestod 90 procent av laxfodret i den norska odlingsnäringen av fiskmjöl och fiskolja. I dag är motsvarande siffra runt 25 procent, en mängd som behövs för att laxköttet ska ha tillräckligt höga halter av omega-3-fettsyrorna EPA och DHA. Resten av fodret består av vegetabiliska ingredienser, t.ex. soja som producerats enligt hållbara principer.
Laxnäringen använder också sensorer och undervattenskamera för att minska foderspillet, dvs. foder som går igenom odlingskassen utan att ätas upp av laxen. I dag kan man dessutom utnyttja fiskrens och biprodukter från matfisk på ett mer resurseffektivt sätt vid tillverkningen av fiskmjöl och fiskolja.
Laxfodrets ingredienser (ungefärliga siffror):
20% vegetabilisk olja
12,5% fiskmjöl
12% fiskolja
52% vegetabiliska ingredienser
3,5% annat
Effektivt foderutnyttjande
Effektivt foderutnyttjande är en förutsättning för en hållbar odlingsnäring. Fish In Fish Out (FIFO) är ett mått på hur väl den odlade laxen utnyttjar fodret. FIFO visar hur många kilo vildfångad fisk i form av fiskmjöl och fiskolja som krävs för att producera ett kilo odlad lax. FIFO-värdet för fiskolja har gått ner från 7,2 (1990) till 1,7 (2013), medan värdet för fiskmjöl har gått från 4,4 (1990) till 1,0 (2013). FIFO-värdet påverkas av antalet kilo fiskmjöl och fiskolja som producenterna får ut av den vildfångade fisken, hur stor del som används i fodret och hur fet den vildfångade fisken är.
Vissa menar att det är bättre att mäta den odlade laxens foderutnyttjande genom att räkna ut hur mycket av näringsämnena i fodret som förs över till laxen. Enligt undersökningar från 2012 förs 24 procent av energin och 27 procent av proteinerna över till den ätliga delen av laxen. Det innebär att odlad lax tillgodogör sig mer energi, proteiner och fosfor ur fodret än vad kyckling och gris gör. Därmed är laxen vår mest resurseffektiva köttproducent.
Om du vill veta mer om fodertillverkning till odlingsnäringen kan du besöka hemsidorna hos Norges tre största foderproducenter: Cargill, Skretting och BioMar.
Bra länkar